sofie

idag har jag fått min diagnos. jag och lotta har gemensamt kommit fram
till att jag lider av duschdraperisfobi. enligt dagens föreläsare som
är överläkare i psykiatri definieras fobi som (håll i er nu, snabblektion i
fobikunskap på gång):

* en stark och oproportionelig rädsla för något specifikt.
* patienten förstår att rädslan är oproportionelig.
* patienten undviker situationen med nästan alla medel.
* det stör patientens liv.

för att specificera min fobi lite närmare skulle kan kunna säga att den yttrar
sig på följande sätt:

* varje gång jag ska duscha (som oftast är minst en gång om dagen) måste
ställa ut schampoo- och tvålflaskor i en halvcirkel innanför duschdraperiet
för att det inte ska sugas in mot mig.
* om duschdraperiet mot förmodan skulle nudda mig får jag panik och skriker
* jon tycker att det är kul att jävlas med mig och han vet att jag hatar när
duschdrapperiet tar i min hud. en gång tryckte han in duschdrapperiet mot mig,
vilket gjorde att jag nästan började grina. jag vet att det låter töntigt, men det
är sant. och fjantigt. och hur barnsligt som helst. men duschdrapperiet är bara
så jä*la äckligt och otäckt. punkt.

i och för sig kanske det inte stör mig så mycket i mitt dagliga liv. men en sak är
säker, när jag har ett eget hus, ja, då ska det banne mig vara duschdörrar!



adjöken.