jaa.

jag gruvar mig inför fredag. känns som om man måste
riva upp allt som på något sätt lagt sig igen.

men erik. jag hoppas och tror att
du kommer att vara där med oss.


jag undrar hur det kommer att gå...


mera minnen ..

det har nu gått en vecka. jag förstår fortfarande inte att jag aldrig
mer kommer träffa dig, erik. tänk allt bus vi gjort. som när vi gick i
första klass, när jag hade vattkoppor till jul. då kom du hem till mig,
med ett pepparkakshjärta som det stod skrivet sofie på med glasyr.
eller alla gånger vi köpt bugg på solbacken.

jag förstår det inte. jag kan bara inte förstå..


minnen ..

jag vet att du såg oss. jag och robin vet att du såg och hörde allt.
vi vet att du ville prata med oss, men inte kunde. rikard sa att han
trodde du hoppade studsmatta..
vi pratade om allt vi gjorde när vi var små. tänk när vi var i lillskogen
och var skiträdda, men vi ville så jävla gärna hitta den där mystiska
gubben i röd toppluva som vi alla hade inbillat oss fanns. han som
vi sa bodde i den där stugan, där ingen tordes gå in..
eller alla gånger vi spelat fotboll. och jag tror ingen glömmer dina
fötter. framåt augusti, september var dom svarta som den mörkaste
vinternatten.. för du var alltid barfota.


du levde verkligen livet, erik. och det är så vi minns dig, som den
galning och glädjespridare du var.


RSS 2.0