sofie

onsdag. mitt i veckan, typ. halva jons 'bortatid' har iallafall gått. så det betyder att det bara är två dagar tills han kommer hem nu! wonderful!

nog pratat om jon. det här inlägget har jag lovat att tillägna brudarna på sema slasch itella. de ville ha lite lunchlektyr imorgon, så man får väl ställa upp då. kan väl berätta att dagen har gått ut på att göra, hm.. ingenting! var till sjukgymnsaten för sista gången i morse på ett återbesök. ett hyffsat resultat efter några veckors träning. dock kan jag erkänna att jag faktiskt fuskat lite med träningen, men det har ändå givit gott resultat. därefter uppstod en enda lång väntan.. på att brudarna skulle sluta att jobba, prova kläder på helens och därefter dra med mig och käka på la mareé. det var mycket gott, och för den som inte redan visste åt jag en skink- och ostsallad utan ost.
efter en mysmiddag drog vi till twinsen och kikade på bonde, greys och på pernilla och annas utomordentligt fina lampor! jag är avis, tro mig. så pernilla och anna: jag önskar mig en svart i size small i julklapp! :) dock ska vi ju inte ge varandra några klappar, men önska kan man ju alltid. det kan bli en avskedspresent.. eftersom det lutar mot att jag och jonken tar vårat pick och pack och drar efter jul..

och attberopå pluggandet så hoppas jag för guds skull att jag kommer in nu, för jag är så jäkla taggad och inställd på att jag ska plugga. och det är nog ingen som blir förvånad när jag säger att jag faktiskt saknat pluggandet, jag är alltid sugen att lära mig mer. mitt kunskapssug blir nog aldrig riktigt mättat. ( okej, jag vet att det skriker PLUGGIS om mig )

eftersom jag lovade brudarna ett sjuhelsikes långt inlägg får jag väl stå fast vid mitt ord och dryga ut inlägget med att berätta vad morgondagens planer är. jag har tänkt ut följande 

- ta en löptur

- fotbada

- åka till sjövik och äta middag och få hjälp med datorn

- modekväll på helens



för att dryga ut inlägget ytterliggare måste jag bara få berätta om världens roligaste skämt hämtat ur verkligheten.
för att bygga upp stämningen måste jag dra lite detaljer kring det hela. vi var på bosses 60-årskalas, satt och åt och alla pratade och hade trevligt. snacket kring bordet handlade till mestadels om vilket hockeylag som var det bästa, vem som hade spelat hockey när och om hur många sm-guld modo respektive brynäs hade tagit. ur allt hockeyprat som kommer de "vuxna" in på att prata om tv-pucken. då kommer min pappa såklart på att påpeka att han minsann spelade tv-pucken och att HAN nästan tog sin årgång till tv-slutspel. till saken hör att min pappa spelade tv-pucken år 1980. nu till själva poängen. när pappa sitter och skryter som mest om hur bra han var och dittan och dattan så klämmer oskar (en fjortonårig östersundsbo) ur sig:
- men HC, fanns det TV när du spelade TV-pucken? hette det inte radiopucken?

alltså, är han inte för smart den där oskar? :D ni kan tro att jag levde länge på det.. det kanske inte låter sååå hysteriskt roligt nu. men nog jävlar var det det just då.

nä , nu får det vara nog. å brudar, vill ni ha nån sida till på den här livsromanen får ni höra av er så fixar vi det :)

so long , fuckers.